tacktack

Inatt drömde jag om en plats. Vi studenter skulle dit och fira jul, det vet jag för där var massa studenter som rullade en stor sten och ropade något om att "nu är det juuul, ellerrrrr!". Själv fick jag slänga mej åt sidan för att inte bli krossad under den stora stenen.
En gammal vän till mig försökte snatta från en butik, men åkte fast när han sprang därifrån. Jag ville hjälpa honom, tänkte att han inte hade råd med mat, så jag bestämde mej för att själv gå in och snatta det han behövde. Det gick inte så bra, och slutade med att jag blev jagad när jag kom ut, jag sprang i snön, halkade, och rasade nedför en jättelång brant.
Där nere låg jag och kunde inte röra mej. Jag tänkte att jag brutit benen, men det gjorde inte så ont. Någon kom och hjälpte mej upp, och sen hade det blivit vår, och jag hade två vänner på besök. Vi satt på klippkanten och tittade ut över landskapet. Det låg en vacker sjö lite längre bort.
Plötsligt börjar bitar av klippan lossna, och rasa ned. Min kompis säger åt mej att genast hoppa ned, jag tycker det är onödigt för att chansen att just den biten där vi sitter skulle lossna är minimal. Hon håller inte med, och det slutar med att vi hoppar ned alla tre.
Kompisen berättar att det en gång varit en välkänd symfoni-orkester och spelat nere vid sjön, och att de faktiskt stått ute i sjön! Tydligen går det bara att gå långt ut i sjön vid vissa tidpunkter, och nu är en av dem. Kompisen vill skynda sig, så att vi ska hinna, och börjar springa mot sjön. Men hon har skor på sej, och det har inte jag och den andra kompisen, så vi hamnar efter. "Vi ses vid sjön!" ropar hon, och lämnar oss. Vi börjar sakta gå mot sjön, det är fullt med krossat glas över hela marken och det gör jätteont i fötterna.

Inatt, eller ja, i morse, drömde jag att en klasskompis fyllde år. Vi andra hade köpt en present till honom, och jag var utsedd till att överlämna gåvan.
Jag gick hem till klasskompisens hus och ringde på.
En en tjej, som var hans syster, öppnade dörren. Hon snäste av mej och sa att jag skulle gå därifrån. Jag tänkte att hon hette frida, och började tjata om att jag ville komma in, jag skulle ju bara överlämna en födelsedagspresent!
Efter mycket om och men lät hon mig komma in, men hon sa att jag bara fick lämna presenten utanför klasskompisens dörr, och sen gå därifrån. Jag fick absolut inte titta in i hans rum, än mindre prata med honom.
Hon verkade upptagen och lämnade mej ensam, efter att ha pekat på dörren till klasskompisens rum. Jag ställde ned paketen utanför och stod en stund och övervägde om jag skulle gå därifrån som jag lovat, eller om jag snabbt skulle kika in i klasskompisens rum. Nyfikenheten vann och jag öppnade sakta dörren, därinne gick klasskompisen omkring på ett par jättehöga styltor! En asiatisk liten man stod på andra sidan rummet och tycktes instruera klasskompisen, och ge honom råd. ingen av dem upptäckte mej så jag stod kvar en stund till för att försöka lista ut situationen.
Klasskompisen gick fram och tillbakat, han gick nästan ända fram till mej och jag försökte prata med honom, men han var i någon slags trans, helt okontakbar.
Jag började oroa mej för att bli upptäckt, så jag stängde dörren och gick vidare mot verandan som fanns på baksidan av huset. När jag kom ut så satt där ett par människor som blev förskräckta när de såg mej. Jag kände bara igen en av dem, det var min gamla barndomskompis. Hon reste sig hastigt upp och frågade vad jag gjorde där. "Det här är fel, du ska inte vara här!!" sa hon. "Du får inte vara i det här huset!".

Det verkade viktigt att jag gav mig av, så jag började springa därifrån. Jag sprang på små grusvägar i ett villa-område. Vid en vägkorsning mötte jag en annan klasskompis, hon var helt svartklädd och hade mössa och tumvantar. Hon vinkade glatt! "är du också ute och springer?" undrade hon. Jag antog att jag egentligen var ute på en joggingrunda, ropade "ja, men jag ska åt andra hållet!" och sprang därifrån.

Det var mycket folk ute, och på vägarna gick det djur. Det var mest vildsvin och bergsgetter, och jag var lite rädd för att de skulle börja jaga mig. Ingen av de andra människorna verkade rädda, och jag ville inte verka mesig eller konstig så jag låtsades att jag var helt oberörd av djuren. Det gick bra, jag sprang förbi utan att de ens reagerade!
Jag sprang självsäkert vidare en stund, såg många bergsgetter och jakar, och tänkte att det var bergsdjur som någon dragit ned hit. Jag såg en bonde och trodde att det var hans djur, med överlägsen röst skrek jag "varför har du dragit hit massa alp-djur!!!?" och sen sprang jag snabbt därifrån.
Jag passerade tre bergsgetter som tittade ondskefullt på mig, men de fortsatte äta när jag sprungit förbi. Jag såg tre tjurar längre fram och började bli lite orolig. När jag tittade mig omkring upptäckte jag att jag var helt ensam på vägen, och nu blev jag genast rädd. I samma stund jag blev rädd, började en av tjurarna springa mot mig!
Det såg ut som att den log, men jag tog inga risker utan sprang det fortaste jag kunde åt motsatt håll. Jag insåg att tjuren skulle hinna ikapp mig, så jag slängde mig i diket och rullade in under några stora gräs-tuvor.
Där låg jag stel som en pinne, och kikade uppåt försiktigt för att se om tjuren sett mig. Den gick omkring och sniffade över mig men verkade inte ha upptäckt mitt gömställe. Jag låg där och tryckte både länge och väl, började få kramper i benen eftersom jag sprungit så snabbt förut, men varje gång jag tittade upp så såg jag nosen på tjuren och vågade inte röra mej en centimeter.
Jag kände mej stressad och visste att jag hade bråttom någonstans, och krampen i benet vägrade ge upp.

När jag vaknade visade det sig att jag försovit mej, och ja, jag hade kramp i benen.

Drömde inatt att jag flyttat in i en lägenhet i ett ganska stort hus, tillsammans med några främlingar. De var släkt allihop, och två av dem var gifta. De hade inget bra äktenskap och bråkade väldigt mycket. Det visade sej att mannen hade en annan kvinna vid sidan av, och frun blev jättearg och skrek på honom:
"This is inexcusable! I could have forgiven you for buying a whore for 100 000, if you just met her once, but a baby, a baby!! That i can never forgive you for!!"
Tydligen hade han gjort kvinnan gravid. Jag tyckte det var jobbigt när alla bråkade och skrek på varandra så jag gick in på mitt rum och tittade ut.

Huset låg vid havet, och jag hade utsikt över en lång strand, dock inte en sandstrand utan mer stenar, gräs och grus. Men det var vackert, och över stranden låg en stor skog. Mellan skogen och stranden fanns ett litet hus, och jag såg att en man stod helt stilla precis bakom det.
Jag undrade vad han höll på med, och tänkte att han kanske tog skydd mot vinden och regnet, för det var ganska dåligt väder ute, och havet var vågigt.
Då upptäckte jag en annan man på stranden, som gick omkring med en trädgårdsslang och vattnade på stranden. Plötsligt verkade det som att han hörde att någon var bakom huset, för han stannade upp och spejade på huset och skogen. Han gick lite närmare, och drog upp vattenslangen och sprutade vatten vid sidan av huset, i en jättestark stråle, som en brandman. Jag såg att den andra mannen blev rädd, och försökte gömma sej mer närmare huset, Vatten-mannen gick sakta runt huset medan den andra mannen också gick runt, fast på motsatt sida föratt gömma sig. Plötsligt bytte vatten-mannen håll och sprang runt och sprutade vatten på den andra mannen så att han flög iväg in mot skogen.

Jag hade tröttnat på att lyssna på bråket i lägenheten, och begav mej ut i den allt mer tilltagande blåsten. Vatten-mannen var borta och jag promenerade längs stranden, gick runt huset och satte mig på lä-sidan. Där var det verkligen lä, ingen blåst och inget regn, det var t.o.m. ganska varmt och skönt.
Jag satt där en stund och nästan somnade, det kändes så tryggt. Sen upptäckte jag att våra grannar, på nedre våningen av huset, stod och stirrade på mej genom ett fönster. Efter ett tags stirrande kom en tjej utspringandes för att slänga soporna. När hon slängt dem ropade hon till mej och undrade om jag inte ville komma in, de skulle tydligen ha fest! Jag ville inte utan satt kvar på samma plats och slumrade till.

Lite senare satt jag på kaj-kanten/bryggan som var på andra sidan huset, tillsammans med massa andra människor och en gammal kompis. Det var ganska varmt och svettigt och några badade trots att det var rätt sent på dagen. Jag och kompisen bestämde oss för att också svalka oss i vattnet, vi drog av oss kläderna och hoppade i. Det var skönt och jag simmade runt lite, sen upptäckte jag att alla andra hade gått upp utan jag och min kompis. Vi hängde på kaj-kanten och pratade om att vi kanske skulle gå upp, för egentligen var det förbjudet att bada såhär sent.
Plötsligt lossnar en stor bit av kajen/bryggan, den biten vi hänger på. Vi dras snabbt med ned under ytan, mot ett hål vid botten.
Jag blir jätterädd och tror att vi ska drunkna, men håller mej lugn för att lugna min kompis, det kommer gå bra.
Vi åker in genom hålet, som är precis stort nog för hela kaj-biten att komma igenom, och hamnar i en stor sal. Vi är fortfarande under vatten och luften börjar ta slut, så vi börjar simma tillbaks mot hålet, plötsligt täpps det igen av en ny bit kaj/brygga, och håller emot och trycker ut biten lite så att min kompis kan simma ut.
När hon kommit ut ser jag min lärare titta in, jättearg, och jag frågar om han inte kan flytta på kaj-biten så att jag kan komma ut. Han skäller ut mej och skriker att: "Ska jag behöva göra allting själv jämt, när du ändå är där inne kan du väl ordna upp bitarna som jag hämtar!!"
Så jag får stanna kvar i det stora utrymmet, som mest liknar en lager-lokal, och pussla ihop bitarna från kajen, de är formade ungefär som tetris-bitar och inte alltför svåra att stapla bara man tänker efter.

Jag drömde att jag var i mitt föräldrahem, det var tidigt på morgonen och jag vaknade för att det var så varmt. jag var ensam hemma, det var tyst och skönt. Jag öppnade ett fönster och det började blåsa ganska mycket där inne, så mycket att jag började undra om det var något som inte stod rätt till för det var inte normalt att det blåste så mycket genom bara ett fönster.
Jag tänkte att det berodde på att dörren där nere var öppen, så att det blåste genom hela huset.
Då är det nog för att min lillebror kommit hem, tänkte jag och bestämde mej för att gömma mej för honom, han visste inte att jag var hemma.
När han kom upp och skulle gå in i sitt rum hoppade jag fram och skrek allt vad jag hade, han blev jätterädd och skällde ut mej för att ha skrämt honom så.

Sen lyssnade vi på radion och fick veta att Berlin blivit flygbombat, och jag tänkte att det var därför min kompis brutit benet, jag blev rädd att hon skulle skadas mer. Sen kom jag ihåg att det var Norge hon var i och inte Tyskland, då blev jag väldigt lättad.

Drömde inatt att jag var på en skidort (vilket jag kunde ha varit).
Det snöade och snöade och snöade, mer än det någonsin gjort tidigare.
Man såg bara någon decimeter framför sig, knappt det, och det var svårt att andas.
Jag ville inte klaga, för vi hade ju önskat snö, men det var kallt och mina fötter blev hela tiden blöta.
Jag tog på mej dubbla sockar, och ett par till, men på något vis lyckades jag bli blöt iallafall.
Jag frös och tog på ett par sockar till, och ett par till, och ett till!
Inget hjälpte och jag tog på sockar efter sockar i all oändlighet.

Jag drömde inatt att jag var med i Spice Girls. Vi var bara två personer och jag kallades för Ginger. Vi skulle öva på vårt nummer, jag och den andra spice girlen. Vi åkte högst upp i en stor byggnad, det fanns en trappa men den var livsfarlig, man var tvungen att hoppa sista biten över ett avgrundsdjupt hål, och svinga sig i en lampskärm. Så vi tog alltså hissen. Men den var inte säkrare för det, tålde inte riktigt vår vikt och svajade hela tiden, ibland sjönk den nedåt istället för uppåt och det kändes som att den kunde falla när som helst.
När vi äntligen kom upp på vindsvåningen var jag tvungen att byta om till obekväma kläder som bara var gjorda av pärlor.

Lite senare var jag ute och gick på en marknad och tittade på en slags utställning, ett utomhus-museum. Där fanns massor av leksaker som jag lekt med när jag var liten, mest bilar och tågbanor. En liten mugg var fylld av rykande varm choklad, mannen jämte mej tog upp en termos och hällde över den varma chokladen i den. Jag sa åt honom att han inte skulle göra så, han förstörde ju utställningen, men han tyckte inte att det gjorde något eftersom det var muggen som var utställd, inte chokladen.
Några meter längre bort upptäckte jag ett litet skåp där det stod chokladpraliner på hyllorna. Jag tänkte att det var skåpet som var utställt och inte chokladen, så jag öppnade och tog en bit. Precis när jag stoppat den i munnen kom en man och förklarade hur dyrbar hans samling av chokladpraliner var, och vilket jobb han lagt ned på att samla ihop dem. Jag hoppades att ingen sett mej ta en, och började avlägsna mig så fort som möjligt, när mannen upptäckte att en bit saknades.
"Nu kommer han nog aldrig mer vilja ställa ut sin samling på en utomhus-utställning", tänkte jag medans jag sprang därifrån, tuggandes på chokladpralinen.

Sen vaknade jag och upptäckte att jag dragit upp rullgardinen i sömnen.

Jag drömde att jag bråkade med en man, och vi skulle slåss på en scen i en aula. En kvinna och en man hade hand om själva tillställningen, och hade bjudit in några mellanstadieklasser att titta på.
Jag och mannen skulle ha på oss masker och fina kläder, vi var tvugna att prova massa accessoarer och jag tyckte det var jobbigt och slöseri med tid. Det tyckte tydligen killen jag skulle slåss med också, för helt plötsligt var han borta. De som hade hand om aulan blev oroliga, tydligen hade de satsat mycket på det här. T.o.m. ett TV-team fanns på plats och filmade mellanstadie-elever för fullt.

Jag upptäckte en lång rad av läsk/öl-flaskor som ordningsamt stod uppställda med någon decimeters mellanrum från scenen och längst bak i aulan. Jag gick fram till raden för att följa den bakåt. Vid varje flaska fick jag ett sms, inte riktigt i mobilen, utan det bara "dök upp" vid flaskan. Medan jag gick från flaska till flaska insåg jag att smsen var från mannen jag skulle ha slagsmål med, han ville egentligen inte slåss. Jag fick lite förståelse för honom samtidigt som jag tyckte det var ett extremt slöseri med sms då han oftast bara skrivit ett ord i varje meddelande.

När jag kom till sista flaskan upptäckte jag att det var en annorlunda flaska, lite större än de andra och innehållande mineralvatten istället för läsk eller öl. I sista smset fick jag veta att den var till mej, så jag öppnade den och började dricka av vattnet. Då upptäckte jag att där också låg en bok till mej, och jag visste direkt att den var mycket speciell. Jag öppnade boken och läste att den "endast tryckts i tio exemplar, som gåvor till följande personer:", och en lista på namn.
Mitt namn var naturligtvis med och jag blev glad över att få en så fin present, nu ville jag inte heller slåss längre.
Jag försökte gömma mej, men TV-teamet filmade åt mitt håll hela tiden, och jag såg mej själv på en stor skärm. Jag såg ganska fånig ut där jag hukande gömt mej bakom några stolar.

Kvinnan och mannen vid scenen försökte vinna tid, och började kasta ut Xider och annan alkoläsk i publiken. Detta var inte särskilt populärt då publiken bestod av ungar i 9-årsåldern, och flaskorna som var gjorda av glas krossades mot stolarna, och träffade några ungar i huvudet.

Jag drömde att jag stod högst uppe på ett jättestort berg bestående av täcken och kuddar.
I handen hade jag en filmkamera.
Långt där nere på marken gick ett järnvägsspår, och på det spåret gick två män och ett litet barn, som jag filmade.
Jag skulle möta dem efter en stund, på den andra sidan av berget. Men först var jag tvungen att klättra nedför branten, samtidigt som jag filmade.
Täckena och kuddarna låg löst på berget, och jag halkade omkring flera gånger, det var livsfarligt eftersom det var så högt.
Plötsligt stod jag och balanserade och höll på att falla ner, med endast ett löst grepp om ett täcke som inte satt fast ordentligt i berget. Jag tänkte att jag inte skulle titta ner utan istället tänka positivt, så jag började sjunga "always look on the bright side of life" högre och högre. Till slut återfick jag balansen och kunde klättra vidare.
Nu såg jag att männen lagt sig till rätta under några täcken precis vid en sjö vid bergets kant, det såg mysigt ut. Jag halkade på ett täcke och rasade sista biten, rakt in i männen så att vi alla åkte ut i vattnet, men de blev glada att se mej iallafall.

Lite senare drömde jag att jag och några släktingar var i en kyrka (fast det var utomhus), där de samlade in pengar till något välgörande ändamål. Först hade vi inga pengar, men sen hittade jag en tia på marken och då började alla de andra också hitta pengar, i sina fickor eller någonannanstans. Snart hade vi fyllt hela insamlingsbössan och var riktigt stolta.

Drömde inatt att jag var hemma hos föräldrarna. Jag satt inomhus och det var ganska ogästvänligt väder där ute. På besök var några stora män, tydligen våra grannar. De skulle slå ihjäl en stor tjur, för det var tydligen tradition den här tiden på året, så de hade samlats hemma hos oss för att prata igenom saken.

Lite senare tittade jag ut genom fönstret till trädgården, och där låg världens största tjur, lika stor som ett hus! Männen stod glada i hågen runt omkring med varsin stor påk och slog på tjuren. Man såg att den var skadad, men ännu inte död. Jag tyckte det hela var lite obehagligt. Flera timmar hade gått och männen var trötta, och kom in för en paus. De sa åt mej att inte gå utomhus, eftersom tjuren fortfarande levde och kunde vara farlig. "Det är en listig tjur" sa de.

Plötsligt såg jag hur pappa gick förbi utanför fönstret. Förskräckt öppnade dörren på glänt och ropade åt honom att han skulle skynda sej in!
"Det är ingen fara, jag klarar mej!" ropade han tillbaks. "Jag ska bara byta däck på bilen!"
Jag tyckte det var en onödig risk att han skulle göra det just nu, när han lika gärna kunnat vänta tills tjuren var död.
Plötsligt hoppade tjuren upp och sprang omkring i trädgården, nu med lite normalare tjur-storlek.
Jag skrek på pappa och han skruvade snabbt fast det sista däcket och kom precis in genom dörren innan tjuren hann stånga honom.

Jag var irriterad på pappa för att han tagit en sån risk, och stod och tittade på tjuren genom fönstret. Nu såg den ganska mänsklig ut, och kom fram till fönstret och började prata med mej, smickra mej och försöka få mej att öppna fönstret så att den kunde komma in.
Jag tyckte att den var extremt sliskig och ville absolut inte öppna, men på något sätt åkte fönstret upp på glänt och jag ropade och skrek på pappa att han skulle hjälpa mej.  Ingen kom till undsättning.
Gråtande letade jag upp en slägga och började slå allt vad jag hade på tjuren och fönstret, samtidigt som jag kände mej övergiven och skitarg på resten av familjen.
Sen vaknade jag och upptäckte att jag försovit mej.

Jag drömde att det var gay pride-festival i min stad. Samtidigt hade söndagsskolan ett maraton-lopp och hinderbanor som jag lovat att vara med på, eftersom min syster skulle komma dit med sina två barn (!) som jag aldrig träffat tidigare, trots att devar bortåt fem år gamla.
Jag var fortfarande hemma och letade efter något i öppna spisen. Släckte elden och kröp in och letade och letade. Det var ett litet rum längst inne där det hängde fullt av saker på väggarna. Jag hittade den gamla leksaks-grävmaskinen vi hade i sandlådan när jag var liten. Den var rostig och trasig och jag blev sorgsen och kröp ut igen.

Jag gick genom stan, det var hundratusentals utklädda människor som gick i en strid ström, åt motsatt håll som jag skulle. Jag såg min syster lite längre bort, tillsammans med sin pojkvän och deras två barn. Jag tänkte att det inte var han som var pappan till barnen och undade om han visste om det. När jag äntligen nådde fram till dem såg jag att barnen var exakta kopior av pojkvännen, men trodde fortfarande inte att det var han som var pappan. De hade något de var tvugna att göra och gick iväg medans jag skyndade vidare mot söndagsskolans maraton.

Över staden flög ett 10-tal luftballonger, alla med sönderrivna och trasiga ballonger, en del hade inte ens någon ballong och korgen störtade handlöst mot marken, lämnandes endast en rökpelare efter sig. De som hade ballonger störtade de med, eftersom det var stora revor och hål överallt, ibland var det bara en halv ballong.
Jag fick lite panik och undade hur det hade gått för människorna i korgarna, om de dött eller skadats. Men så kom jag fram till söndagsskolans samlingsplats och stötte bort katastrof-känslan.
Maraton-löparna kom springandes med sina nummerlappar, och jag kom på att jag lovat träffa min andra syster, så jag började återigen försöka ta mej i motsatt riktning mot alla andra för att leta efter henne. Jag började göra ett alternativt maraton-lopp de hade ordnat, där man ska ta sig förbi olika sorters hinder. Man sprang en bit, så kom man till en station där någon hade ordnat ett hinder, exempelvis skulle man ta sej förbi fyra hundar på ett stopp, först blev jag rädd men sen såg jag att det bara var söta små hundvalpar så det var inget problem.
Lite senare kom jag till ett vägskäl, där satt en pil på sned som visade vilken väg man skulle fortsätta på. Jag tyckte det verkade lite mystiskt men pilen pekade mot en dörr i en byggnad så jag gick in där, och befann mej på en liten plattform i ett vattenfyllt rum. På andra sidan fanns en plattform till, där det stod en man och ropade att jag skulle hoppa över till honom. På något sätt lyckades jag hoppa hela vägen och nu väntade själva hindret som mannen skulle ha hand om.
Jag tittade på honom och han såg inte ut som en kyrklig person, han log och blåste ut ciggarettrök, och sa att jag ta mej förbi hans hundar. Plötsligt dyker det upp en flåsande best till hund som attackerar mej. Jag slänger mej ut i vattnet i hopp om att undkomma, men hunden hoppar efter och beter sej som en delfin i vattnet, jag har ingen chans att komma till den andra plattformen utan måste slåss med hunden i vattnet.
Jag försökte hålla tag i hundens huvud hela tiden för att den inte skulle kunna hugga mej men det var svårt och jag fick hugg efter hugg. Tittade upp mot mannen som stod på plattformen med ryggen till, han hade ingen tröja på sig och jag såg att han själv hade flera hugg över hela ryggen.
Hunden dök ner och högg mot mina ben, simmade upp och högg mot huvudet, jag kunde inte hålla fast den och insåg att jag inte skulle klara mej.

Jag drömde att jag tre kvällar i rad hade ihop det med tre olika personer. De två första var bekanta till mej, först en gammal klasskompis och sedan en kille som jag bott granne med. Men den tredje och sista var en random kille som var utklädd till Jokern i batman, fast han hade bara sminkat halva ansiktet.
Jag lovade dem alla att de var "den enda" och att jag absolut inte skulle träffa någon annan, ändå gjorde jag glatt det dagen efter utan samvetskval. Dock var jag lite rädd för vad som skulle hända i skolan på måndag, eftersom de alla tydligen pluggade/jobbade där.

Jag drömde att jag och en kompis bröt oss in i skolan en kväll, fast den var stängd. Det var den största byggnaden jag någonsin sett, och vi gick vilse hela tiden.
Vi kom till massa olika avdelningar, bland annat en second hand-butik och ett cafe som man var tvungen att klättra uppför ett mindre berg för att nå. Jag var höjdrädd. Det är jag jämt i drömmar nuförtiden, och får svindel.
Ett barn klättrade glatt förbi mej och jag kände mej lite dum som var så rädd.
Väl uppe vid cafeet var man tvungen att hoppa flera meter ned på en plattform, för att kunna beställa.
När vi hoppat dit upptäckte vi att det var stängt, naturligvis, vi hade ju brutit oss in.
Vi insåg att vi kommit bort från lektionssalarna och tänkte gå ut ur byggnaden via en jättestor parkeringslokal. Det var läskigt, och en bil körde omkring och förföljde oss, eller så var det vi som förföljde den jag vet inte säkert. Det hela slutade iaf med att vi slängde oss in i en hiss och sakta lyftes uppåt, sedan kunde vi gå ut utomhus.
Vi frågade en kvinna om vägen till lektionssalarna och hon sa att de låg "miles away" och visade oss i rätt riktning.
Vi gick hur länge som helst längs byggnaden, och kom fram till en vägg med fönster som vi kände igen, det var våra lektionssalar! Vi satte oss att vila mot väggen en stund, det var varmt och skönt, solen sken och vi slappnade av.

Nästa dag i skolan hade vi en gästföreläsare som visade sej vara en gammal vän till mej från australien. Hon skulle prata om rökning och hur skadligt det var för oss.
Med sig hade hon en stor brun penna, som vi fick slicka på. "såhär smakar det att röka en cigarr" sa hon, och det smakade jätteäckligt.
Det var dålig stämning i klassen och några såg ut som att de inte sovit på en vecka, själv var jag ganska pigg trots att vi vandrat omkring i skolan hela natten.

Inatt drömde jag att jag var i mina kompisars lägenhet, satt i köket. De hade två råttor, som betedde sig precis som katter. Katt-råttorna hade lärt sig att öppna fönstret och trots att de bodde på översta våningen lyckades de klättra ner medans jag förundrat tittade på.
När mina vänner upptäckte vad som hade hänt blev de jättearga, tydligen fick råttorna inte gå ut.

Lite senare var jag i england, och det var nyår. Jag ville umgås med mina systrar men de skulle jobba båda två. Vi bestämde att jag också skulle jobba, fast jag inte alls såg fram emot det, visste att det skulle bli väldigt tråkigt.
För att göra mej nyårs-fin tog jag en handfull hårvax och smetade ut i håret, det såg hemskt ut.

Drömde inatt att jag satt i en bil med min kompis, hennes morfar, och några andra.
Det var uppenbart att morfarn var påven, och allting vi gjorde var väldigt viktigt.
Vi åkte längre och längre norrut i Sverige och jag tyckte det var spännande eftersom jag aldrig varit så långt upp förut. Naturen var helt annorlunda, en brun svampliknande växt täckte marken, och det var bergigt.
Plötsligt kör chauffören rakt upp på bergväggen. Det var tydligen okej att göra när man kör runt på påven. Men väggen var alldeles för lodrät och plötsligt faller vi bakåt i en volt.
Vi landar skrattandes utanför bilen och säger saker i stil med "så tokigt det kan bli".

Inatt drömde jag att jag var i Thailand, på en jätteliten ö som var otroligt vacker, med en tallskog som var omringad av långa fina sandstränder på alla sidor.
Jag och tre kompisar skulle bada. Men vi ville klättra upp i en tall för att hoppa ned i havet, det verkade kul och var tydligen ganska vanligt.
Jag var lite tveksam eftersom jag hade skräck för både höjder och vatten, men lät mej övertalas.
När vi klättrat upp märkte jag att det var den högsta tall jag någonsin sett! Den var högst på ön, och man hade väldigt fin utsikt. Jag blev dock stel av skräck när jag kollade nedåt, det var minst hundra meter till marken! Jag klamrade mej fast vid stammen och förklarade för de andra att jag vägrade hoppa. De tyckte jag var löjligt och sa att de skulle hoppa först, för att visa att det inte var farligt. En efter en hoppade de ned i havet, och ropade upp till mej att det var kul, och inte alls farligt! Jag tänkte att det faktiskt verkade helt okej, och började förbereda mej på att hoppa.

Eftersom tallen växte några meter från havet tog jag ett jättesprång för att landa så långt ut som möjligt och undvika att slå i botten. Men det skulle jag inte ha gjort!
Fallet tog lång tid, och var till en början ganska härligt, tills jag hörde ropen från mina vänner och upptäckte att jag flugit jättelångt ut i havet!
"Varför gjorde du sådär!? Det var dumt! Orkar du verkligen simma hela vägen in igen!?" ropade de från stranden.
När jag landade var jag flera hundra meter ut i havet, och plumsade ned med en väldig kraft, sjönk ned, och flög upp igen som en studsboll, för att återigen landa i havet minst lika långt bort.
Nu såg jag knappt folket på stranden längre, och jag kände mej dum och hjälplös, men försökte rycka upp mej med tanken att om jag börjar simma, kanske de kommer och hämtar mej i en båt.
Så fort jag landat kom dock strömmar och jag gled i en väldig fart längre och längre bort. Plötsligt kände jag hur jag sögs nedåt!
"Det är undervattensströmmar" hann jag tänka innan jag hjälplöst sprattlande sjönk längre och längre ned under ytan.