Ingen fara på taket
Inatt drömde jag att det var kalas hemma hos mej i småland. Men föräldra-huset såg inte ut som det brukar, mer som en fabriks-lokal med massa soffor ståendes huller om buller.
Det var morgon och i sofforna satt mina vänner/festdeltagarna, alla såg buttra och sura ut av någon anledning. Jag städade och städade, det låg ballonger överallt! Men jag städade bara i ett av rummen, i det andra satt som sagt folk i sofforna så de var svåra att flytta på.
Plötsligt ringde det på dörren.
Jag gick och öppnade.
Där stod mina systrar! De hade kommit hem till sverige för att gratulera mej på födelsedagen! (jag fyllde tydligen år).
Med sej hade de en hel massa människor, som bar på blommor och presenter.
Bland andra var Lina M där, en gammal kompis jag inte träffat på flera år, och hennes fd pojkvän, som hon tydligen fortfarande var ihop med i min dröm. Jag blev extremt glad och slängde mej om halsen först på min storasyster, och sen Lina. Henne kramade jag i flera minuter för jag var så glad att se henne.
Då blev min lillasyster sur, för att jag inte ens sagt hej till henne än, och gick därifrån.
Jag följde efter henne till baksidan av huset.
Där stod ca tio husbilar.
Mina systrar och de andra som var med hade rest hit i dem och tänkte bo där över natten.
Det var som en campingplats, fast väldigt o-organiserad.
Jag gick omkring och letade efter syster, då jag fick se ett litet barn uppe på taket på en av husbilarna!
Det var en liten flicka som inte kan ha varit äldre än 2-3 år som klättrade omkring likt en ap-unge.
Först blev jag förskräckt och tänkte springa fram och lyfta ned henne, men sen hindrade jag mej själv och stod och tittade en stund, och förundrades över den lilla flickan. Hon påminde lite om mej själv när jag var liten.
Plötsligt hörde jag min pappa säga något i stil med:
"Nu är den där lilla rackarungen uppe på taket igen! Hon är allt en liten bus-unge!"
Då kände jag mej lugn, och säker på att flickan skulle klara sej utmärkt utan min hjälp.
När jag tänkte efter, hade inte jag själv gjort samma sak när jag var liten, och pappa brukat säga sådär om mej...?
Joo, så var det nog. Och flickan såg ju precis ut som jag gjorde när jag var liten.
Det var morgon och i sofforna satt mina vänner/festdeltagarna, alla såg buttra och sura ut av någon anledning. Jag städade och städade, det låg ballonger överallt! Men jag städade bara i ett av rummen, i det andra satt som sagt folk i sofforna så de var svåra att flytta på.
Plötsligt ringde det på dörren.
Jag gick och öppnade.
Där stod mina systrar! De hade kommit hem till sverige för att gratulera mej på födelsedagen! (jag fyllde tydligen år).
Med sej hade de en hel massa människor, som bar på blommor och presenter.
Bland andra var Lina M där, en gammal kompis jag inte träffat på flera år, och hennes fd pojkvän, som hon tydligen fortfarande var ihop med i min dröm. Jag blev extremt glad och slängde mej om halsen först på min storasyster, och sen Lina. Henne kramade jag i flera minuter för jag var så glad att se henne.
Då blev min lillasyster sur, för att jag inte ens sagt hej till henne än, och gick därifrån.
Jag följde efter henne till baksidan av huset.
Där stod ca tio husbilar.
Mina systrar och de andra som var med hade rest hit i dem och tänkte bo där över natten.
Det var som en campingplats, fast väldigt o-organiserad.
Jag gick omkring och letade efter syster, då jag fick se ett litet barn uppe på taket på en av husbilarna!
Det var en liten flicka som inte kan ha varit äldre än 2-3 år som klättrade omkring likt en ap-unge.
Först blev jag förskräckt och tänkte springa fram och lyfta ned henne, men sen hindrade jag mej själv och stod och tittade en stund, och förundrades över den lilla flickan. Hon påminde lite om mej själv när jag var liten.
Plötsligt hörde jag min pappa säga något i stil med:
"Nu är den där lilla rackarungen uppe på taket igen! Hon är allt en liten bus-unge!"
Då kände jag mej lugn, och säker på att flickan skulle klara sej utmärkt utan min hjälp.
När jag tänkte efter, hade inte jag själv gjort samma sak när jag var liten, och pappa brukat säga sådär om mej...?
Joo, så var det nog. Och flickan såg ju precis ut som jag gjorde när jag var liten.
Kommentarer
Trackback