stage-fight
Jag drömde att jag bråkade med en man, och vi skulle slåss på en scen i en aula. En kvinna och en man hade hand om själva tillställningen, och hade bjudit in några mellanstadieklasser att titta på.
Jag och mannen skulle ha på oss masker och fina kläder, vi var tvugna att prova massa accessoarer och jag tyckte det var jobbigt och slöseri med tid. Det tyckte tydligen killen jag skulle slåss med också, för helt plötsligt var han borta. De som hade hand om aulan blev oroliga, tydligen hade de satsat mycket på det här. T.o.m. ett TV-team fanns på plats och filmade mellanstadie-elever för fullt.
Jag upptäckte en lång rad av läsk/öl-flaskor som ordningsamt stod uppställda med någon decimeters mellanrum från scenen och längst bak i aulan. Jag gick fram till raden för att följa den bakåt. Vid varje flaska fick jag ett sms, inte riktigt i mobilen, utan det bara "dök upp" vid flaskan. Medan jag gick från flaska till flaska insåg jag att smsen var från mannen jag skulle ha slagsmål med, han ville egentligen inte slåss. Jag fick lite förståelse för honom samtidigt som jag tyckte det var ett extremt slöseri med sms då han oftast bara skrivit ett ord i varje meddelande.
När jag kom till sista flaskan upptäckte jag att det var en annorlunda flaska, lite större än de andra och innehållande mineralvatten istället för läsk eller öl. I sista smset fick jag veta att den var till mej, så jag öppnade den och började dricka av vattnet. Då upptäckte jag att där också låg en bok till mej, och jag visste direkt att den var mycket speciell. Jag öppnade boken och läste att den "endast tryckts i tio exemplar, som gåvor till följande personer:", och en lista på namn.
Mitt namn var naturligtvis med och jag blev glad över att få en så fin present, nu ville jag inte heller slåss längre.
Jag försökte gömma mej, men TV-teamet filmade åt mitt håll hela tiden, och jag såg mej själv på en stor skärm. Jag såg ganska fånig ut där jag hukande gömt mej bakom några stolar.
Kvinnan och mannen vid scenen försökte vinna tid, och började kasta ut Xider och annan alkoläsk i publiken. Detta var inte särskilt populärt då publiken bestod av ungar i 9-årsåldern, och flaskorna som var gjorda av glas krossades mot stolarna, och träffade några ungar i huvudet.
Jag och mannen skulle ha på oss masker och fina kläder, vi var tvugna att prova massa accessoarer och jag tyckte det var jobbigt och slöseri med tid. Det tyckte tydligen killen jag skulle slåss med också, för helt plötsligt var han borta. De som hade hand om aulan blev oroliga, tydligen hade de satsat mycket på det här. T.o.m. ett TV-team fanns på plats och filmade mellanstadie-elever för fullt.
Jag upptäckte en lång rad av läsk/öl-flaskor som ordningsamt stod uppställda med någon decimeters mellanrum från scenen och längst bak i aulan. Jag gick fram till raden för att följa den bakåt. Vid varje flaska fick jag ett sms, inte riktigt i mobilen, utan det bara "dök upp" vid flaskan. Medan jag gick från flaska till flaska insåg jag att smsen var från mannen jag skulle ha slagsmål med, han ville egentligen inte slåss. Jag fick lite förståelse för honom samtidigt som jag tyckte det var ett extremt slöseri med sms då han oftast bara skrivit ett ord i varje meddelande.
När jag kom till sista flaskan upptäckte jag att det var en annorlunda flaska, lite större än de andra och innehållande mineralvatten istället för läsk eller öl. I sista smset fick jag veta att den var till mej, så jag öppnade den och började dricka av vattnet. Då upptäckte jag att där också låg en bok till mej, och jag visste direkt att den var mycket speciell. Jag öppnade boken och läste att den "endast tryckts i tio exemplar, som gåvor till följande personer:", och en lista på namn.
Mitt namn var naturligtvis med och jag blev glad över att få en så fin present, nu ville jag inte heller slåss längre.
Jag försökte gömma mej, men TV-teamet filmade åt mitt håll hela tiden, och jag såg mej själv på en stor skärm. Jag såg ganska fånig ut där jag hukande gömt mej bakom några stolar.
Kvinnan och mannen vid scenen försökte vinna tid, och började kasta ut Xider och annan alkoläsk i publiken. Detta var inte särskilt populärt då publiken bestod av ungar i 9-årsåldern, och flaskorna som var gjorda av glas krossades mot stolarna, och träffade några ungar i huvudet.
Always look on the bright side
Jag drömde att jag stod högst uppe på ett jättestort berg bestående av täcken och kuddar.
I handen hade jag en filmkamera.
Långt där nere på marken gick ett järnvägsspår, och på det spåret gick två män och ett litet barn, som jag filmade.
Jag skulle möta dem efter en stund, på den andra sidan av berget. Men först var jag tvungen att klättra nedför branten, samtidigt som jag filmade.
Täckena och kuddarna låg löst på berget, och jag halkade omkring flera gånger, det var livsfarligt eftersom det var så högt.
Plötsligt stod jag och balanserade och höll på att falla ner, med endast ett löst grepp om ett täcke som inte satt fast ordentligt i berget. Jag tänkte att jag inte skulle titta ner utan istället tänka positivt, så jag började sjunga "always look on the bright side of life" högre och högre. Till slut återfick jag balansen och kunde klättra vidare.
Nu såg jag att männen lagt sig till rätta under några täcken precis vid en sjö vid bergets kant, det såg mysigt ut. Jag halkade på ett täcke och rasade sista biten, rakt in i männen så att vi alla åkte ut i vattnet, men de blev glada att se mej iallafall.
Lite senare drömde jag att jag och några släktingar var i en kyrka (fast det var utomhus), där de samlade in pengar till något välgörande ändamål. Först hade vi inga pengar, men sen hittade jag en tia på marken och då började alla de andra också hitta pengar, i sina fickor eller någonannanstans. Snart hade vi fyllt hela insamlingsbössan och var riktigt stolta.
I handen hade jag en filmkamera.
Långt där nere på marken gick ett järnvägsspår, och på det spåret gick två män och ett litet barn, som jag filmade.
Jag skulle möta dem efter en stund, på den andra sidan av berget. Men först var jag tvungen att klättra nedför branten, samtidigt som jag filmade.
Täckena och kuddarna låg löst på berget, och jag halkade omkring flera gånger, det var livsfarligt eftersom det var så högt.
Plötsligt stod jag och balanserade och höll på att falla ner, med endast ett löst grepp om ett täcke som inte satt fast ordentligt i berget. Jag tänkte att jag inte skulle titta ner utan istället tänka positivt, så jag började sjunga "always look on the bright side of life" högre och högre. Till slut återfick jag balansen och kunde klättra vidare.
Nu såg jag att männen lagt sig till rätta under några täcken precis vid en sjö vid bergets kant, det såg mysigt ut. Jag halkade på ett täcke och rasade sista biten, rakt in i männen så att vi alla åkte ut i vattnet, men de blev glada att se mej iallafall.
Lite senare drömde jag att jag och några släktingar var i en kyrka (fast det var utomhus), där de samlade in pengar till något välgörande ändamål. Först hade vi inga pengar, men sen hittade jag en tia på marken och då började alla de andra också hitta pengar, i sina fickor eller någonannanstans. Snart hade vi fyllt hela insamlingsbössan och var riktigt stolta.
Giant Bull
Drömde inatt att jag var hemma hos föräldrarna. Jag satt inomhus och det var ganska ogästvänligt väder där ute. På besök var några stora män, tydligen våra grannar. De skulle slå ihjäl en stor tjur, för det var tydligen tradition den här tiden på året, så de hade samlats hemma hos oss för att prata igenom saken.
Lite senare tittade jag ut genom fönstret till trädgården, och där låg världens största tjur, lika stor som ett hus! Männen stod glada i hågen runt omkring med varsin stor påk och slog på tjuren. Man såg att den var skadad, men ännu inte död. Jag tyckte det hela var lite obehagligt. Flera timmar hade gått och männen var trötta, och kom in för en paus. De sa åt mej att inte gå utomhus, eftersom tjuren fortfarande levde och kunde vara farlig. "Det är en listig tjur" sa de.
Plötsligt såg jag hur pappa gick förbi utanför fönstret. Förskräckt öppnade dörren på glänt och ropade åt honom att han skulle skynda sej in!
"Det är ingen fara, jag klarar mej!" ropade han tillbaks. "Jag ska bara byta däck på bilen!"
Jag tyckte det var en onödig risk att han skulle göra det just nu, när han lika gärna kunnat vänta tills tjuren var död.
Plötsligt hoppade tjuren upp och sprang omkring i trädgården, nu med lite normalare tjur-storlek.
Jag skrek på pappa och han skruvade snabbt fast det sista däcket och kom precis in genom dörren innan tjuren hann stånga honom.
Jag var irriterad på pappa för att han tagit en sån risk, och stod och tittade på tjuren genom fönstret. Nu såg den ganska mänsklig ut, och kom fram till fönstret och började prata med mej, smickra mej och försöka få mej att öppna fönstret så att den kunde komma in.
Jag tyckte att den var extremt sliskig och ville absolut inte öppna, men på något sätt åkte fönstret upp på glänt och jag ropade och skrek på pappa att han skulle hjälpa mej. Ingen kom till undsättning.
Gråtande letade jag upp en slägga och började slå allt vad jag hade på tjuren och fönstret, samtidigt som jag kände mej övergiven och skitarg på resten av familjen.
Sen vaknade jag och upptäckte att jag försovit mej.
Lite senare tittade jag ut genom fönstret till trädgården, och där låg världens största tjur, lika stor som ett hus! Männen stod glada i hågen runt omkring med varsin stor påk och slog på tjuren. Man såg att den var skadad, men ännu inte död. Jag tyckte det hela var lite obehagligt. Flera timmar hade gått och männen var trötta, och kom in för en paus. De sa åt mej att inte gå utomhus, eftersom tjuren fortfarande levde och kunde vara farlig. "Det är en listig tjur" sa de.
Plötsligt såg jag hur pappa gick förbi utanför fönstret. Förskräckt öppnade dörren på glänt och ropade åt honom att han skulle skynda sej in!
"Det är ingen fara, jag klarar mej!" ropade han tillbaks. "Jag ska bara byta däck på bilen!"
Jag tyckte det var en onödig risk att han skulle göra det just nu, när han lika gärna kunnat vänta tills tjuren var död.
Plötsligt hoppade tjuren upp och sprang omkring i trädgården, nu med lite normalare tjur-storlek.
Jag skrek på pappa och han skruvade snabbt fast det sista däcket och kom precis in genom dörren innan tjuren hann stånga honom.
Jag var irriterad på pappa för att han tagit en sån risk, och stod och tittade på tjuren genom fönstret. Nu såg den ganska mänsklig ut, och kom fram till fönstret och började prata med mej, smickra mej och försöka få mej att öppna fönstret så att den kunde komma in.
Jag tyckte att den var extremt sliskig och ville absolut inte öppna, men på något sätt åkte fönstret upp på glänt och jag ropade och skrek på pappa att han skulle hjälpa mej. Ingen kom till undsättning.
Gråtande letade jag upp en slägga och började slå allt vad jag hade på tjuren och fönstret, samtidigt som jag kände mej övergiven och skitarg på resten av familjen.
Sen vaknade jag och upptäckte att jag försovit mej.