Giant Bull
Drömde inatt att jag var hemma hos föräldrarna. Jag satt inomhus och det var ganska ogästvänligt väder där ute. På besök var några stora män, tydligen våra grannar. De skulle slå ihjäl en stor tjur, för det var tydligen tradition den här tiden på året, så de hade samlats hemma hos oss för att prata igenom saken.
Lite senare tittade jag ut genom fönstret till trädgården, och där låg världens största tjur, lika stor som ett hus! Männen stod glada i hågen runt omkring med varsin stor påk och slog på tjuren. Man såg att den var skadad, men ännu inte död. Jag tyckte det hela var lite obehagligt. Flera timmar hade gått och männen var trötta, och kom in för en paus. De sa åt mej att inte gå utomhus, eftersom tjuren fortfarande levde och kunde vara farlig. "Det är en listig tjur" sa de.
Plötsligt såg jag hur pappa gick förbi utanför fönstret. Förskräckt öppnade dörren på glänt och ropade åt honom att han skulle skynda sej in!
"Det är ingen fara, jag klarar mej!" ropade han tillbaks. "Jag ska bara byta däck på bilen!"
Jag tyckte det var en onödig risk att han skulle göra det just nu, när han lika gärna kunnat vänta tills tjuren var död.
Plötsligt hoppade tjuren upp och sprang omkring i trädgården, nu med lite normalare tjur-storlek.
Jag skrek på pappa och han skruvade snabbt fast det sista däcket och kom precis in genom dörren innan tjuren hann stånga honom.
Jag var irriterad på pappa för att han tagit en sån risk, och stod och tittade på tjuren genom fönstret. Nu såg den ganska mänsklig ut, och kom fram till fönstret och började prata med mej, smickra mej och försöka få mej att öppna fönstret så att den kunde komma in.
Jag tyckte att den var extremt sliskig och ville absolut inte öppna, men på något sätt åkte fönstret upp på glänt och jag ropade och skrek på pappa att han skulle hjälpa mej. Ingen kom till undsättning.
Gråtande letade jag upp en slägga och började slå allt vad jag hade på tjuren och fönstret, samtidigt som jag kände mej övergiven och skitarg på resten av familjen.
Sen vaknade jag och upptäckte att jag försovit mej.
Lite senare tittade jag ut genom fönstret till trädgården, och där låg världens största tjur, lika stor som ett hus! Männen stod glada i hågen runt omkring med varsin stor påk och slog på tjuren. Man såg att den var skadad, men ännu inte död. Jag tyckte det hela var lite obehagligt. Flera timmar hade gått och männen var trötta, och kom in för en paus. De sa åt mej att inte gå utomhus, eftersom tjuren fortfarande levde och kunde vara farlig. "Det är en listig tjur" sa de.
Plötsligt såg jag hur pappa gick förbi utanför fönstret. Förskräckt öppnade dörren på glänt och ropade åt honom att han skulle skynda sej in!
"Det är ingen fara, jag klarar mej!" ropade han tillbaks. "Jag ska bara byta däck på bilen!"
Jag tyckte det var en onödig risk att han skulle göra det just nu, när han lika gärna kunnat vänta tills tjuren var död.
Plötsligt hoppade tjuren upp och sprang omkring i trädgården, nu med lite normalare tjur-storlek.
Jag skrek på pappa och han skruvade snabbt fast det sista däcket och kom precis in genom dörren innan tjuren hann stånga honom.
Jag var irriterad på pappa för att han tagit en sån risk, och stod och tittade på tjuren genom fönstret. Nu såg den ganska mänsklig ut, och kom fram till fönstret och började prata med mej, smickra mej och försöka få mej att öppna fönstret så att den kunde komma in.
Jag tyckte att den var extremt sliskig och ville absolut inte öppna, men på något sätt åkte fönstret upp på glänt och jag ropade och skrek på pappa att han skulle hjälpa mej. Ingen kom till undsättning.
Gråtande letade jag upp en slägga och började slå allt vad jag hade på tjuren och fönstret, samtidigt som jag kände mej övergiven och skitarg på resten av familjen.
Sen vaknade jag och upptäckte att jag försovit mej.
Kommentarer
Trackback