Välj den rätta vägen

Jag drömde att jag var i min farmors hus, men hon bodde inte där längre. Det var ingen som bodde där, men något företag som tog hand om huset, kanske använde det ibland.
Jag var inte ensam, där var några killar från olika länder med mej. Vi smög omkring och gömde oss för att inte bli upptäckta. Vi kom till källaren och skulle duscha. Två av killarna hoppade in samtidigt för att det skulle gå fortare. Då blev den tredje killen skitsur och ville sticka därifrån, men jag lyckades övertala honom att stanna.
Jag smög ut för att kolla så att ingen kom, och då såg jag en av männen från företaget! Jag hade ingen möjlighet att springa ner och varna de andra, han var på väg just dit!
Jag ville gömma mej, satte mej i ett hörn av gräsmattan och plockade fram min matsäck som jag haft med mej, började äta. "Vad är väl oskyldigare än en picnic", tänkte jag.

Senare drömde jag att jag och min syster sökte jobb i en kyrka. Det var telefonintervjuer. Först interjuades min syster, men hon hade också ett annat jobb på g så hon gav inte direkt någon imponerande intervju.
Jag stod av någon anledning bredvid mannen i andra änden, alltså han som gjorde intervjun. Vi var precis utanför själva kyrkan och han pratade i mobilen. När de lagt på frågade han mej om jag kunde numret till nästa person. nästa person var jag, men han visste inte vem jag var. Jag gav honom numret till kyrkan vi var i. Kunde det inte utantill men det stod på väggen i trappuppgången, två nya nummer per trappa man gick, så det tog en stund för mej att ge honom numret.
När jag gett honom numret insåg jag att han skulle höra telefonen ringa där inne, snabbt erkände jag att det var jag, och att vi kunde ta det där vi var.
Efter mycket om och men så började själva intervjun. Men han ställde inga frågor utan sa bara: "Du tillhör pingstkyrkan, och det har du alltid gjort". När jag ifrågasatte detta blev han skitsur och jag stack därifrån.
Jag sprang ut mot skogen, där det gick tre grusvägar. Alla tre låg paralellet och jag kunde inte förstå varför, det verkade onödigt.
Jag frågade några som gick bredvid mej och de visste inte heller, men sen kom det massa rallybilar och fräste förbi oss. På den mellersta vägen såg jag att rallybilarna åkte i motsatt riktning.
Det är farligt att gå här, tänkte jag och hoppade över till den tredje, vänstra vägen.
Den grusvägen var extremt mycket lugnare, och inte lika lerig som de andra. Där fanns gröna växter och träd, och solen sken. Längre fram såg jag någon på en cykel.
Det var farmor!
Jag ropade men hon hörde inte, cyklade bara längre och längre bort. Jag såg henne aldrig framifrån, inte ansiktet, bara bakifrån. Hon hade sin gamla röda cykel och verkade hur pigg som helst, snabbt som hon cyklade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback