it came from the sea

Drömde inatt att jag flyttat in i en lägenhet i ett ganska stort hus, tillsammans med några främlingar. De var släkt allihop, och två av dem var gifta. De hade inget bra äktenskap och bråkade väldigt mycket. Det visade sej att mannen hade en annan kvinna vid sidan av, och frun blev jättearg och skrek på honom:
"This is inexcusable! I could have forgiven you for buying a whore for 100 000, if you just met her once, but a baby, a baby!! That i can never forgive you for!!"
Tydligen hade han gjort kvinnan gravid. Jag tyckte det var jobbigt när alla bråkade och skrek på varandra så jag gick in på mitt rum och tittade ut.

Huset låg vid havet, och jag hade utsikt över en lång strand, dock inte en sandstrand utan mer stenar, gräs och grus. Men det var vackert, och över stranden låg en stor skog. Mellan skogen och stranden fanns ett litet hus, och jag såg att en man stod helt stilla precis bakom det.
Jag undrade vad han höll på med, och tänkte att han kanske tog skydd mot vinden och regnet, för det var ganska dåligt väder ute, och havet var vågigt.
Då upptäckte jag en annan man på stranden, som gick omkring med en trädgårdsslang och vattnade på stranden. Plötsligt verkade det som att han hörde att någon var bakom huset, för han stannade upp och spejade på huset och skogen. Han gick lite närmare, och drog upp vattenslangen och sprutade vatten vid sidan av huset, i en jättestark stråle, som en brandman. Jag såg att den andra mannen blev rädd, och försökte gömma sej mer närmare huset, Vatten-mannen gick sakta runt huset medan den andra mannen också gick runt, fast på motsatt sida föratt gömma sig. Plötsligt bytte vatten-mannen håll och sprang runt och sprutade vatten på den andra mannen så att han flög iväg in mot skogen.

Jag hade tröttnat på att lyssna på bråket i lägenheten
, och begav mej ut i den allt mer tilltagande blåsten. Vatten-mannen var borta och jag promenerade längs stranden, gick runt huset och satte mig på lä-sidan. Där var det verkligen lä, ingen blåst och inget regn, det var t.o.m. ganska varmt och skönt.
Jag satt där en stund och nästan somnade, det kändes så tryggt. Sen upptäckte jag att våra grannar, på nedre våningen av huset, stod och stirrade på mej genom ett fönster. Efter ett tags stirrande kom en tjej utspringandes för att slänga soporna. När hon slängt dem ropade hon till mej och undrade om jag inte ville komma in, de skulle tydligen ha fest! Jag ville inte utan satt kvar på samma plats och slumrade till.

Lite senare satt jag på kaj-kanten/bryggan
som var på andra sidan huset, tillsammans med massa andra människor och en gammal kompis. Det var ganska varmt och svettigt och några badade trots att det var rätt sent på dagen. Jag och kompisen bestämde oss för att också svalka oss i vattnet, vi drog av oss kläderna och hoppade i. Det var skönt och jag simmade runt lite, sen upptäckte jag att alla andra hade gått upp utan jag och min kompis. Vi hängde på kaj-kanten och pratade om att vi kanske skulle gå upp, för egentligen var det förbjudet att bada såhär sent.
Plötsligt lossnar en stor bit av kajen/bryggan, den biten vi hänger på. Vi dras snabbt med ned under ytan, mot ett hål vid botten.
Jag blir jätterädd och tror att vi ska drunkna, men håller mej lugn för att lugna min kompis, det kommer gå bra.
Vi åker in genom hålet, som är precis stort nog för hela kaj-biten att komma igenom, och hamnar i en stor sal. Vi är fortfarande under vatten och luften börjar ta slut, så vi börjar simma tillbaks mot hålet, plötsligt täpps det igen av en ny bit kaj/brygga, och håller emot och trycker ut biten lite så att min kompis kan simma ut.
När hon kommit ut ser jag min lärare titta in, jättearg, och jag frågar om han inte kan flytta på kaj-biten så att jag kan komma ut. Han skäller ut mej och skriker att: "Ska jag behöva göra allting själv jämt, när du ändå är där inne kan du väl ordna upp bitarna som jag hämtar!!"
Så jag får stanna kvar i det stora utrymmet, som mest liknar en lager-lokal, och pussla ihop bitarna från kajen, de är formade ungefär som tetris-bitar och inte alltför svåra att stapla bara man tänker efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback