tacktack

Inatt drömde jag att Mamma och Lillasyster var på besök.
Jag skulle flytta, och de hjälpte mej att leta ny lägenhet.
Vi åke utanför Staden, in i en skog, och kom till ett jättestort stenbyggt hus, med tre våningar och en jättestor balkong som gick runt hela huset.
I huset bodde en fattig kvinna med sina två barn, 1 och 5 år gamla, plus en slavflicka(!) som var runt 10 år.
De tvättade hela tiden vi var där, i en stor tvättstuga som låg i källaren.

Huset var helt otroligt fint, och kostade bara 5500 kr i månadshyra. Lite mycket att betala för en enda studerande person dock, men jag tänkte att jag nog kunde hitta fler som ville hyra rum där.
Kvinnan hade inte råd att bo kvar med sina barn (och slavflickan) och var tvungen att flytta snarast.

Jag hade nästan bestämt mej för att tacka ja när mamma tyckte att vi skulle kolla utomhus också.
Trädgården var igenväxt och huset såg lite förfallet ut på utsidan, men ändå väldigt mysigt. Den låg på en liten kulle som såg ut att bilvit byggd någon gång av platta stenar. På högra sidan var kullen inte "rundad" utan stupade några meter rakt ned, så man fick akta sej hur man gick för att inte trilla ned.
Det fanns en smal gång upp till ett lite mindre stenhus, antagligen en bod eller ett slags ute-dass. Vi gick/klättrade upp dit och kikade runt lite utan att upptäcka något speciellt, förutom att stupet ned från detta huset var ännu högre, och det var väldigt ojämn mark och stenigt, lätt att falla.
Vi bestämde oss för att gå tillbaks och säga att jag ville hyra huset, mamma varnade oss flera gånger och manade oss att gå försiktigt.

Plötsligt klev mamma fel och föll handlöst utför stupet!
Jag fick panik och slängde mej fram för att titta, synen som mötte mej där nere var så hemsk att jag förträngde den direkt, och skek till lillasyster att vi måste springa runt, och ner!
Jag sprang det snabbaste jag kunde, lillasyster kom på efterkälken, och när jag rundat den sista stenen och såg scenen igen kändes allt overkligt. Mamma hade landat rakt på en sten och spräckt huvudet. Som en knäckt kokosnöt låg det i bitar med innehållet utspritt över klipporna.
Som sagt, det var helt omöjligt att ta in direkt, och jag bara stod där helt lugnt. Jag insåg att det inte skulle gå att rädda henne, så jag gick inte ens fram, närmare, utan stod kvar några meter ifrån i en slags dvala, tills jag hörde lillasyster komma springande bakom stenarna.
Jag ropade åt henne att stanna där hon var, sprang tillbaks till henne och hon hade redan förstått att mamma var död.
Vi var båda fortfarande väldigt lugna, men jag insåg att vi snart skulle hamna i chocktillstånd så jag sa till lillasyster att vi fort måste ta oss tillbaks in till huset så att någon kunde ta hand om oss när vi bröt ihop.
Vi började skynda oss mot huset, och jag mådde allt mer illa och kände att jag behövde kräkas, det gjorde ont i hela kroppen och bilden av mammas huvud hade etsat sej fast så hårt att nu var det det enda jag kunde se.

När jag vaknade hade jag sjukt ont i vänster-armen, som låg i en vridning under resten av kroppen. Lättad drog jag fram den och smsade mamma som mådde helt bra! Thank god att jag aldrig drömmer sanndrömmar.