pojken som flög ur bilen och dog
Väl utanför stannade jag och frågade en tant om det var okej att jag hade cyklat genom svängdörrarna, var lite orolig att det var något man inte fick göra, trots att jag sett andra göra det. Hon sa att det var lugnt, och när jag bad om vägbeskrivning dit jag skulle pekade hon på en sidogata till vänster.
Där cyklade jag in, och kom fram till en korsning med rödljus.
Från motsatt håll kommer en bil sakta rullande, saktare och saktare.... den kör mot rött, men som tur är så finns det inte en bil inom synhåll, inte en människa heller för den delen. Det är lite ruskigt, löv virvlar omkring i ett tydligt höstväder. (höll på att skriva hästväder..hihi undrar vad det skulle vara för väder?)
När bilen närmar sig upptäcker jag till min förvåning att det inte sitter någon vid ratten. Konstigt. Sedan hör jag någon som ropar:
"Diddi!!!"
"Diiiiiiiiiddiiiiiiiii!"
"DIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIDDIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!"
Det kommer från bilen. Jag lämnar cykeln och småspringer fram mot bilen. Det sitter en liten pojke i passagerarsätet. Han är så liten att jag först inte ser honom utan måste luta mej in över bilen, som är öppen och alltså inte har något tak.
Pojken kan inte vara mer än två-tre år gammal, jag lyfter upp honom ur bilen, han fortsätter skrika efter Diddi.
Jag ser mig omkring och upptäcker att det ligger någonting på vägen lite längre bort, där bilen kom rullande ifrån. Jag lämnar pojken på marken vid bilen och går för att se efter vad det är.
När jag närmar mej upptäcker jag att det är en ung kille, han rör sej inte och det är uppenbart att han är död. Vissa kroppsdelar är helt mosade. Jag mår illa, det är en hemsk syn, kväljande vänder jag mej om och upptäcker att pojken har gått nästan ända fram till mej. "Didiiiiiii!" ropar han och pekar på den döde.
Snabbt tar jag tag i pojken och håller för hans ögon så han inte ska behöva se den sargade kroppen.
Jag försöker låta positiv och säger att vi ska gå tillbaka till bilen. Jag tar honom i handen och drar bort mot cykeln.
Jag är alldeles yr och vet inte vad jag ska ta mej till, försöker sätta pojken på pakethållaren men det funkar inte så bra. Hela tiden är vi ensamma och ingen hjälp tycks att få. Av någon anledning tycks "diddi" ha flugit ur bilen och dött av fallet.
that was it.
Vet inte vad det kan betyda men pojkens röst när han skrek "diddi" var väldigt genomträngande i hela drömmen. Mycket gäll röst som påminner lite om katten som pratade i en annan dröm (om banken).
Två pojkar ~5 leker på en dagisgård.
Pojke 1: Du kan inte ta mig!
Pojke 2: Jo det kan jag för jag är **********.
Och nu när du vet kanske du kan vara söt och ta bort den här kommentaren? ;-)
Visst, det kan verka oskyldigt och de två pojkarna på dagisgården har ju inte den blekaste aning om vad de pratar om, typ, men jag kan inte låta bli att trots allt lida med den här mannens barn, de har ju inte gjort nåt och deras liv behöver ju inte bli mer förstört nu.
Jovisst har han nämnts massor i media, men det första gången jag har sett det i "humor"sammanhang. Jag tyckte inte heller den var kul (även om de hade sagt nåt annat, typ Stalin eller vad som helst som troligen inte är lika personligt jobbigt) därför tyckte jag inte heller att någon missade nåt. Det sorgliga övervägde, liksom. Fast det var alltså inte enbart jag som tyckte de kunde ta bort den, det var flera. Bara så du vet. :-)