tacktack

Usch, jag hade en mardröm inatt, och den var så verklig att jag fortfarande mår dåligt.
Det började såhär:

Jag sökte jobb i en klädbutik som låg i källaren av en kyrka. (ingen gammaldags vacker kyrka utan såg mer ut som ett vanligt hus.) Jag hade jobbat där förr och det var skit, men jag var i behov av pengar. Jag hade dessutom varit väldigt duktig på det här jobbet, till skillnad från mina arbetskamrater.
Medan jag satt med ett ansökningspapper man skulle fylla i kom min gamla chef och började skälla på mej och det kändes inte så bra, till slut sa jag att jag hade ändrat mej och lämnade tillbaks pappret tomt.
Chefen blev om möjligt ännu surare och gick iväg för att ha intervju med en massa andra (väldigt unga) ungdomar.
Jag, och Helga som var med som stöd eller något, gick ned i köket och där låg mina nötter som jag köpte igår (verklighet), snyggt upplagda på ett fat mellan massa goda chokladpajer och tårtor.
Vi satte oss och började äta och strax kom ungdomarna som hade intervjuats för jobbet, det var ca 7stycken och bara en av dem skulle få jobbet. Alla var nervösa.
Jag försökte lugna dem med att det var ett enkelt jobb, och så berättade jag vilken skit chefen var och hur de utnyttjade sina anställda.
En av killarna verkade konstig, han var högljudd och hade okontrollerade våldsamma rörelser hela tiden. Han började skrika om att han ville ha choklad, så vi gav honom chokladkakan med mashmallows på.
Han tog en bit och skrapade över all mashmallow på hela kakan till sin bit. Det gjorde mej väldigt irriterad, jag var också extremt sugen på choklad och mashmallows.
Jag vräkte i mej av chokladkakan iallafall, sen blev jag sugen på lakrits. Som tur var stod det en skål med lakrits i kylskåpet, Helga och jag vågade bara ta varsin sen sprang vi upp till övervåningen.
Då kom jag på att i ett skåp där uppe fanns massor av mina grejor, mest tallrikar och glas och sånt.
Jag började sortera ur, och när chefen kom trodde jag han skulle bli skitsur som vanligt men han såg mest ledsen ut, även om han snäste litegrann. Jag insåg att han mest av allt ville att jag skulle jobba där för de andra verkade inte så bra och duktiga.
På vägen ut gick jag genom kontoret och mötte chefens närmaste man, en kille i 25års åldern. Han hade backslick och kostym och ville vara bäst på jobbet. Han verkade inte det minsta glad att se mej, han trodde att jag skulle komma och ta hans jobb. Där var även en tjej som jobbade, hon sprang förbi och log ett finurligt, brett leende. Hon hade rött hår och var väldigt vacker, men såg lite mystisk ut på något sätt.

Men jag gick ut igen, tog farväl av Helga och hämtade min son, som jag tydligen hade. Han var i fem-årsåldern och hette Samuel. Vi cyklade hem till några vänner till mej, det var två kvinnor som bodde på en mysig liten gata. Den ena hade en dotter som var lika gammal som min son, och de var bästa vänner. Hon var asiatisk och de hade gjort små dockor av ståltråd som såg ut som dem själva och satt ute i snön vid vägkanten.
Vi skulle fira nyår där, jag och samuel såg fram emot det, det skulle bli roligt!
På ena sidan av gatan fanns en stor mur med en dörr som man kunde stänga, och den hade vi nu stängt så att inte någon bil kunde köra in på vägen från det hållet.
Plötsligt knackade det hårt på dörren och man hörde en motor på andra sidan, någon ropade och ville komma in.
Jag fick en alamerande känsla i hela kroppen och tittade upp på de andra kvinnorna som såg lika skrämda ut båda två. Flickan satt och lekte i snön lite längre bort, och Samuel precis bredvid mej och gnällde om att han hade ont i en lös tand.
Vi kom överens om att den asiatiska flickans mamma skulle gå runt gatan på andra hållet och kolla vem det var, och om det var en fiende skulle den kanske bli trött av att behöva komma runt hela gatan.

Jag ropade "Samuel, gå in! Nu!!" och försökte låta samlad och inte arg.
Vi gick in i kvinnornas lilla lägenhet, det var bara ett rum med öppen planlösning till köket, väldigt litet. Det stod disk och saker överallt på bord och stolar.
Samuel undrade varför vi varit tvugna att gå in och tjatade om att han ville gå ut igen. Jag sa att vi skulle sitta här tysta och vänta på hans lekkamrat, och sen kanske vi kunde kolla på tecknad film.
Nu hördes ljudet av en motorcykel utanför och mitt hjärta stannade nästan när det small till så högt att glasrutan i dörren sprack!
"Samuel!! Lägg dej under täcket och blunda och håll för öronen!" Jag ville inte att han skulle behöva se och höra det hemska jag hoppades inte hade hänt. Han löd mej skrämt och kröp upp i ett hörn av sängen.
Jag kikade ut genom hålet i dörren och såg en kvinna med rött hår vid en motorcykel, bredvid två blodiga kroppar som låg på marken. Det var mina vänner! Jag frös fast där jag stod och kvinnan kom närmare och närmare. Precis när jag trodde att hon sett mig vände hon sig och började kliva upp på motorcykeln igen, när hon körde iväg log hon ett brett och nöjt leende. Hon var söt, men jag mådde illa när jag tittade på henne.

När hon hade åkt kunde jag bara tänka på att jag skulle ringa efter ambulans, och polis, snabbt ifall hon skulle komma tillbaks och ge sig på oss två. Eftersom jag inte ville att Samuel skulle höra ville jag hålla ordentligt för hans öron medan jag ringde, han fick kliva ur sängen och stod på golvet, helt oförstående och ovetande om vad som hänt.
"Vad är det här? en ny leksak?" Undrade han och pekade på något rött som låg vid änden av sängen, han plockade upp det och när jag insåg vad det såg ut som slängde jag mig fram och skrek "Släpp den!! BLUNDA!!!" jag fick tag i saken han höll i, men råkade smälla till honom på sin lösa tand.
Han började gråta och jag trodde det var för tanden, jag försökte trösta honom och sa att han skulle skölja munnen med vatten.
"Oj, förlåt. Du blöder ju från tanden din stackare."
Då tittade han storögt på mej och såg rädd ut.
"Näe, mamma. Jag blöder inte från tanden."
Blodet kom någon annanstans ifrån...
Det gick upp för mej vad det verkligen var jag höll i handen bakom ryggen.
"BLUNDA!!" skrek jag en gång till och han blundade.
Jag måste titta efter.
När jag plockade fram händerna stannade allting upp runt mej och jag började kväljas.
Det var en röd vante, den lilla asiatiska flickans vante. Inne i vanten satt det någonting, något kallt och blött. Det var hennes hand. Blodet rann utför min arm och jag tappade handen mot golvet, och det rann blod utför mitt ben också.

När jag vaknade var jag helt säker på att den lilla handen låg jämte mej i sängen.