tacktack

Häromdagen drömde jag att jag sprang fort fort i en stor flock av människor.
Vi var någonstans ute i naturen, jag hade ingen aning om vart vi var på väg eller varför vi sprang.
Plötsligt sprang vi alla utför ett stup, eller en jättebrant backe.
Det var snö i sluttningen och alla gled huller om buller nedåt, fortare och fortare.
Det var viktigt att hålla balansen så att huvudet var uppåt och fötterna nedåt.
Några misslyckades och rullade omkring som livlösa dockor och krockade med massor av andra människor.
Jag fick ögonkontakt med en man, som sträckte ut sin hand mot min, jag tog hans hand och det hjälpte för att hålla balansen bättre. Han hade på sig turkosa fingervantar med avklippta toppar. (why?)

Jag tittade upp och på andra sidan av dalen vi var på väg ned mot, fanns en annan bergs-sluttning som var om möjligt ännu brantare.
Där var det en kvinna som hoppade bungy-jump. Hon blev hängandes och dinglade fram och tillbaka som en pendel. Hon fortsatte att dingla i jämn takt och jag tänkte att det såg farligt ut.



Idag missade jag sista dagen på jobbet (för andra gången). Jag är sjuk.
det börjar bli tradition. Fast å andra sidan, man kan ju aldrig missa sista dagen, det var helt enkelt dagen innan som var sista.
Well, på grund av förkylningen drömde jag aldeles för flummit för att det ska gå att skriva ned, men en detalj minns jag väl:

Jag var i en tvättstuga, där det fanns en stor tvättmaskin, en sådan som de har i hyreshus (iaf i nässjö) och tvätterier. På baksidan av maskinen fanns en liten lucka, som var nästan stängd, men det stack ut en arm från den.
Jag undrade vad det var för arm och vem den tillhörde, då berättade någon för mig att en person bodde där inne.
Vi ville inte störa så vi gick därifrån.