Mamma!
Inatt drömde jag att Mamma och Lillasyster var på besök.
Jag skulle flytta, och de hjälpte mej att leta ny lägenhet.
Vi åke utanför Staden, in i en skog, och kom till ett jättestort stenbyggt hus, med tre våningar och en jättestor balkong som gick runt hela huset.
I huset bodde en fattig kvinna med sina två barn, 1 och 5 år gamla, plus en slavflicka(!) som var runt 10 år.
De tvättade hela tiden vi var där, i en stor tvättstuga som låg i källaren.
Huset var helt otroligt fint, och kostade bara 5500 kr i månadshyra. Lite mycket att betala för en enda studerande person dock, men jag tänkte att jag nog kunde hitta fler som ville hyra rum där.
Kvinnan hade inte råd att bo kvar med sina barn (och slavflickan) och var tvungen att flytta snarast.
Jag hade nästan bestämt mej för att tacka ja när mamma tyckte att vi skulle kolla utomhus också.
Trädgården var igenväxt och huset såg lite förfallet ut på utsidan, men ändå väldigt mysigt. Den låg på en liten kulle som såg ut att bilvit byggd någon gång av platta stenar. På högra sidan var kullen inte "rundad" utan stupade några meter rakt ned, så man fick akta sej hur man gick för att inte trilla ned.
Det fanns en smal gång upp till ett lite mindre stenhus, antagligen en bod eller ett slags ute-dass. Vi gick/klättrade upp dit och kikade runt lite utan att upptäcka något speciellt, förutom att stupet ned från detta huset var ännu högre, och det var väldigt ojämn mark och stenigt, lätt att falla.
Vi bestämde oss för att gå tillbaks och säga att jag ville hyra huset, mamma varnade oss flera gånger och manade oss att gå försiktigt.
Plötsligt klev mamma fel och föll handlöst utför stupet!
Jag fick panik och slängde mej fram för att titta, synen som mötte mej där nere var så hemsk att jag förträngde den direkt, och skek till lillasyster att vi måste springa runt, och ner!
Jag sprang det snabbaste jag kunde, lillasyster kom på efterkälken, och när jag rundat den sista stenen och såg scenen igen kändes allt overkligt. Mamma hade landat rakt på en sten och spräckt huvudet. Som en knäckt kokosnöt låg det i bitar med innehållet utspritt över klipporna.
Som sagt, det var helt omöjligt att ta in direkt, och jag bara stod där helt lugnt. Jag insåg att det inte skulle gå att rädda henne, så jag gick inte ens fram, närmare, utan stod kvar några meter ifrån i en slags dvala, tills jag hörde lillasyster komma springande bakom stenarna.
Jag ropade åt henne att stanna där hon var, sprang tillbaks till henne och hon hade redan förstått att mamma var död.
Vi var båda fortfarande väldigt lugna, men jag insåg att vi snart skulle hamna i chocktillstånd så jag sa till lillasyster att vi fort måste ta oss tillbaks in till huset så att någon kunde ta hand om oss när vi bröt ihop.
Vi började skynda oss mot huset, och jag mådde allt mer illa och kände att jag behövde kräkas, det gjorde ont i hela kroppen och bilden av mammas huvud hade etsat sej fast så hårt att nu var det det enda jag kunde se.
När jag vaknade hade jag sjukt ont i vänster-armen, som låg i en vridning under resten av kroppen. Lättad drog jag fram den och smsade mamma som mådde helt bra! Thank god att jag aldrig drömmer sanndrömmar.
Jag skulle flytta, och de hjälpte mej att leta ny lägenhet.
Vi åke utanför Staden, in i en skog, och kom till ett jättestort stenbyggt hus, med tre våningar och en jättestor balkong som gick runt hela huset.
I huset bodde en fattig kvinna med sina två barn, 1 och 5 år gamla, plus en slavflicka(!) som var runt 10 år.
De tvättade hela tiden vi var där, i en stor tvättstuga som låg i källaren.
Huset var helt otroligt fint, och kostade bara 5500 kr i månadshyra. Lite mycket att betala för en enda studerande person dock, men jag tänkte att jag nog kunde hitta fler som ville hyra rum där.
Kvinnan hade inte råd att bo kvar med sina barn (och slavflickan) och var tvungen att flytta snarast.
Jag hade nästan bestämt mej för att tacka ja när mamma tyckte att vi skulle kolla utomhus också.
Trädgården var igenväxt och huset såg lite förfallet ut på utsidan, men ändå väldigt mysigt. Den låg på en liten kulle som såg ut att bilvit byggd någon gång av platta stenar. På högra sidan var kullen inte "rundad" utan stupade några meter rakt ned, så man fick akta sej hur man gick för att inte trilla ned.
Det fanns en smal gång upp till ett lite mindre stenhus, antagligen en bod eller ett slags ute-dass. Vi gick/klättrade upp dit och kikade runt lite utan att upptäcka något speciellt, förutom att stupet ned från detta huset var ännu högre, och det var väldigt ojämn mark och stenigt, lätt att falla.
Vi bestämde oss för att gå tillbaks och säga att jag ville hyra huset, mamma varnade oss flera gånger och manade oss att gå försiktigt.
Plötsligt klev mamma fel och föll handlöst utför stupet!
Jag fick panik och slängde mej fram för att titta, synen som mötte mej där nere var så hemsk att jag förträngde den direkt, och skek till lillasyster att vi måste springa runt, och ner!
Jag sprang det snabbaste jag kunde, lillasyster kom på efterkälken, och när jag rundat den sista stenen och såg scenen igen kändes allt overkligt. Mamma hade landat rakt på en sten och spräckt huvudet. Som en knäckt kokosnöt låg det i bitar med innehållet utspritt över klipporna.
Som sagt, det var helt omöjligt att ta in direkt, och jag bara stod där helt lugnt. Jag insåg att det inte skulle gå att rädda henne, så jag gick inte ens fram, närmare, utan stod kvar några meter ifrån i en slags dvala, tills jag hörde lillasyster komma springande bakom stenarna.
Jag ropade åt henne att stanna där hon var, sprang tillbaks till henne och hon hade redan förstått att mamma var död.
Vi var båda fortfarande väldigt lugna, men jag insåg att vi snart skulle hamna i chocktillstånd så jag sa till lillasyster att vi fort måste ta oss tillbaks in till huset så att någon kunde ta hand om oss när vi bröt ihop.
Vi började skynda oss mot huset, och jag mådde allt mer illa och kände att jag behövde kräkas, det gjorde ont i hela kroppen och bilden av mammas huvud hade etsat sej fast så hårt att nu var det det enda jag kunde se.
När jag vaknade hade jag sjukt ont i vänster-armen, som låg i en vridning under resten av kroppen. Lättad drog jag fram den och smsade mamma som mådde helt bra! Thank god att jag aldrig drömmer sanndrömmar.
Välj den rätta vägen
Jag drömde att jag var i min farmors hus, men hon bodde inte där längre. Det var ingen som bodde där, men något företag som tog hand om huset, kanske använde det ibland.
Jag var inte ensam, där var några killar från olika länder med mej. Vi smög omkring och gömde oss för att inte bli upptäckta. Vi kom till källaren och skulle duscha. Två av killarna hoppade in samtidigt för att det skulle gå fortare. Då blev den tredje killen skitsur och ville sticka därifrån, men jag lyckades övertala honom att stanna.
Jag smög ut för att kolla så att ingen kom, och då såg jag en av männen från företaget! Jag hade ingen möjlighet att springa ner och varna de andra, han var på väg just dit!
Jag ville gömma mej, satte mej i ett hörn av gräsmattan och plockade fram min matsäck som jag haft med mej, började äta. "Vad är väl oskyldigare än en picnic", tänkte jag.
Senare drömde jag att jag och min syster sökte jobb i en kyrka. Det var telefonintervjuer. Först interjuades min syster, men hon hade också ett annat jobb på g så hon gav inte direkt någon imponerande intervju.
Jag stod av någon anledning bredvid mannen i andra änden, alltså han som gjorde intervjun. Vi var precis utanför själva kyrkan och han pratade i mobilen. När de lagt på frågade han mej om jag kunde numret till nästa person. nästa person var jag, men han visste inte vem jag var. Jag gav honom numret till kyrkan vi var i. Kunde det inte utantill men det stod på väggen i trappuppgången, två nya nummer per trappa man gick, så det tog en stund för mej att ge honom numret.
När jag gett honom numret insåg jag att han skulle höra telefonen ringa där inne, snabbt erkände jag att det var jag, och att vi kunde ta det där vi var.
Efter mycket om och men så började själva intervjun. Men han ställde inga frågor utan sa bara: "Du tillhör pingstkyrkan, och det har du alltid gjort". När jag ifrågasatte detta blev han skitsur och jag stack därifrån.
Jag sprang ut mot skogen, där det gick tre grusvägar. Alla tre låg paralellet och jag kunde inte förstå varför, det verkade onödigt.
Jag frågade några som gick bredvid mej och de visste inte heller, men sen kom det massa rallybilar och fräste förbi oss. På den mellersta vägen såg jag att rallybilarna åkte i motsatt riktning.
Det är farligt att gå här, tänkte jag och hoppade över till den tredje, vänstra vägen.
Den grusvägen var extremt mycket lugnare, och inte lika lerig som de andra. Där fanns gröna växter och träd, och solen sken. Längre fram såg jag någon på en cykel.
Det var farmor!
Jag ropade men hon hörde inte, cyklade bara längre och längre bort. Jag såg henne aldrig framifrån, inte ansiktet, bara bakifrån. Hon hade sin gamla röda cykel och verkade hur pigg som helst, snabbt som hon cyklade.
Jag var inte ensam, där var några killar från olika länder med mej. Vi smög omkring och gömde oss för att inte bli upptäckta. Vi kom till källaren och skulle duscha. Två av killarna hoppade in samtidigt för att det skulle gå fortare. Då blev den tredje killen skitsur och ville sticka därifrån, men jag lyckades övertala honom att stanna.
Jag smög ut för att kolla så att ingen kom, och då såg jag en av männen från företaget! Jag hade ingen möjlighet att springa ner och varna de andra, han var på väg just dit!
Jag ville gömma mej, satte mej i ett hörn av gräsmattan och plockade fram min matsäck som jag haft med mej, började äta. "Vad är väl oskyldigare än en picnic", tänkte jag.
Senare drömde jag att jag och min syster sökte jobb i en kyrka. Det var telefonintervjuer. Först interjuades min syster, men hon hade också ett annat jobb på g så hon gav inte direkt någon imponerande intervju.
Jag stod av någon anledning bredvid mannen i andra änden, alltså han som gjorde intervjun. Vi var precis utanför själva kyrkan och han pratade i mobilen. När de lagt på frågade han mej om jag kunde numret till nästa person. nästa person var jag, men han visste inte vem jag var. Jag gav honom numret till kyrkan vi var i. Kunde det inte utantill men det stod på väggen i trappuppgången, två nya nummer per trappa man gick, så det tog en stund för mej att ge honom numret.
När jag gett honom numret insåg jag att han skulle höra telefonen ringa där inne, snabbt erkände jag att det var jag, och att vi kunde ta det där vi var.
Efter mycket om och men så började själva intervjun. Men han ställde inga frågor utan sa bara: "Du tillhör pingstkyrkan, och det har du alltid gjort". När jag ifrågasatte detta blev han skitsur och jag stack därifrån.
Jag sprang ut mot skogen, där det gick tre grusvägar. Alla tre låg paralellet och jag kunde inte förstå varför, det verkade onödigt.
Jag frågade några som gick bredvid mej och de visste inte heller, men sen kom det massa rallybilar och fräste förbi oss. På den mellersta vägen såg jag att rallybilarna åkte i motsatt riktning.
Det är farligt att gå här, tänkte jag och hoppade över till den tredje, vänstra vägen.
Den grusvägen var extremt mycket lugnare, och inte lika lerig som de andra. Där fanns gröna växter och träd, och solen sken. Längre fram såg jag någon på en cykel.
Det var farmor!
Jag ropade men hon hörde inte, cyklade bara längre och längre bort. Jag såg henne aldrig framifrån, inte ansiktet, bara bakifrån. Hon hade sin gamla röda cykel och verkade hur pigg som helst, snabbt som hon cyklade.
Ingen fara på taket
Inatt drömde jag att det var kalas hemma hos mej i småland. Men föräldra-huset såg inte ut som det brukar, mer som en fabriks-lokal med massa soffor ståendes huller om buller.
Det var morgon och i sofforna satt mina vänner/festdeltagarna, alla såg buttra och sura ut av någon anledning. Jag städade och städade, det låg ballonger överallt! Men jag städade bara i ett av rummen, i det andra satt som sagt folk i sofforna så de var svåra att flytta på.
Plötsligt ringde det på dörren.
Jag gick och öppnade.
Där stod mina systrar! De hade kommit hem till sverige för att gratulera mej på födelsedagen! (jag fyllde tydligen år).
Med sej hade de en hel massa människor, som bar på blommor och presenter.
Bland andra var Lina M där, en gammal kompis jag inte träffat på flera år, och hennes fd pojkvän, som hon tydligen fortfarande var ihop med i min dröm. Jag blev extremt glad och slängde mej om halsen först på min storasyster, och sen Lina. Henne kramade jag i flera minuter för jag var så glad att se henne.
Då blev min lillasyster sur, för att jag inte ens sagt hej till henne än, och gick därifrån.
Jag följde efter henne till baksidan av huset.
Där stod ca tio husbilar.
Mina systrar och de andra som var med hade rest hit i dem och tänkte bo där över natten.
Det var som en campingplats, fast väldigt o-organiserad.
Jag gick omkring och letade efter syster, då jag fick se ett litet barn uppe på taket på en av husbilarna!
Det var en liten flicka som inte kan ha varit äldre än 2-3 år som klättrade omkring likt en ap-unge.
Först blev jag förskräckt och tänkte springa fram och lyfta ned henne, men sen hindrade jag mej själv och stod och tittade en stund, och förundrades över den lilla flickan. Hon påminde lite om mej själv när jag var liten.
Plötsligt hörde jag min pappa säga något i stil med:
"Nu är den där lilla rackarungen uppe på taket igen! Hon är allt en liten bus-unge!"
Då kände jag mej lugn, och säker på att flickan skulle klara sej utmärkt utan min hjälp.
När jag tänkte efter, hade inte jag själv gjort samma sak när jag var liten, och pappa brukat säga sådär om mej...?
Joo, så var det nog. Och flickan såg ju precis ut som jag gjorde när jag var liten.
Det var morgon och i sofforna satt mina vänner/festdeltagarna, alla såg buttra och sura ut av någon anledning. Jag städade och städade, det låg ballonger överallt! Men jag städade bara i ett av rummen, i det andra satt som sagt folk i sofforna så de var svåra att flytta på.
Plötsligt ringde det på dörren.
Jag gick och öppnade.
Där stod mina systrar! De hade kommit hem till sverige för att gratulera mej på födelsedagen! (jag fyllde tydligen år).
Med sej hade de en hel massa människor, som bar på blommor och presenter.
Bland andra var Lina M där, en gammal kompis jag inte träffat på flera år, och hennes fd pojkvän, som hon tydligen fortfarande var ihop med i min dröm. Jag blev extremt glad och slängde mej om halsen först på min storasyster, och sen Lina. Henne kramade jag i flera minuter för jag var så glad att se henne.
Då blev min lillasyster sur, för att jag inte ens sagt hej till henne än, och gick därifrån.
Jag följde efter henne till baksidan av huset.
Där stod ca tio husbilar.
Mina systrar och de andra som var med hade rest hit i dem och tänkte bo där över natten.
Det var som en campingplats, fast väldigt o-organiserad.
Jag gick omkring och letade efter syster, då jag fick se ett litet barn uppe på taket på en av husbilarna!
Det var en liten flicka som inte kan ha varit äldre än 2-3 år som klättrade omkring likt en ap-unge.
Först blev jag förskräckt och tänkte springa fram och lyfta ned henne, men sen hindrade jag mej själv och stod och tittade en stund, och förundrades över den lilla flickan. Hon påminde lite om mej själv när jag var liten.
Plötsligt hörde jag min pappa säga något i stil med:
"Nu är den där lilla rackarungen uppe på taket igen! Hon är allt en liten bus-unge!"
Då kände jag mej lugn, och säker på att flickan skulle klara sej utmärkt utan min hjälp.
När jag tänkte efter, hade inte jag själv gjort samma sak när jag var liten, och pappa brukat säga sådär om mej...?
Joo, så var det nog. Och flickan såg ju precis ut som jag gjorde när jag var liten.
för mycket tenta
När väckarklockan ringde i morse drömde jag att den hade en display, som den visade bilder av olika tidiga jordbruksområden i världen på. Vid varje pip kom det upp ett nytt exempel.
The truth about the family of superman
Oj, oj, oj. Jag drömde inatt att jag hade en familj.
Den bestod av mej, en man, och en dotter.
Mannen var en spinkig, klen, blek liten finnig sak, som gick omkring endast iförd ett par superman-kalsonger. Ja, han var tydligen superman, fast jag vet inte riktigt om han var det eller bara trodde att han var det, fick aldrig se på några superkrafter liksom.
Dottern däremot var onaturligt stark. Hon var i två-treårs åldern, pratade inte, och åt alltid glass.
Vi var på semester.
Det var soligt och vi var på stranden. Dottern åt glass (naturligtvis) och på något sätt kände jag lite avsky, blandat med rädsla, när jag var i närheten av henne.
Mannen bestämde att vi skulle gå och titta på grottorna på andra sidan av stranden. Jag ville inte det.
Då fällde dottern mej och drog mej i håret efter sig i sanden, över hela stranden till andra sidan.
Konstigt nog så var detta helt normalt. Ingen av de andra turisterna glodde eller ens la märke till oss. Själv hade jag det också ganska bekvämt, jag slapp ju gå!
Senare drömde jag att jag träffade en vän till en vän, som jag aldrig träffat förr.
Vi var ett helt gäng kompisar som umgicks. Jag tyckte den nye verkade normal, men när han gick iväg en sväng började mina vänner skälla ut mej eftersom jag stod och skar upp bröd.
Tydligen hade den nye killen varit deprimerad, och skurit sej mycket, och risken var väldigt stor att jag skulle råka skära honom med brödkniven av misstag, och då skulle han få mindre positiva flashbacks.
Jag tyckte det var långsökt och onödigt, men de andra var seriösa och tvingade mej att sluta skära upp bröd.
Den bestod av mej, en man, och en dotter.
Mannen var en spinkig, klen, blek liten finnig sak, som gick omkring endast iförd ett par superman-kalsonger. Ja, han var tydligen superman, fast jag vet inte riktigt om han var det eller bara trodde att han var det, fick aldrig se på några superkrafter liksom.
Dottern däremot var onaturligt stark. Hon var i två-treårs åldern, pratade inte, och åt alltid glass.
Vi var på semester.
Det var soligt och vi var på stranden. Dottern åt glass (naturligtvis) och på något sätt kände jag lite avsky, blandat med rädsla, när jag var i närheten av henne.
Mannen bestämde att vi skulle gå och titta på grottorna på andra sidan av stranden. Jag ville inte det.
Då fällde dottern mej och drog mej i håret efter sig i sanden, över hela stranden till andra sidan.
Konstigt nog så var detta helt normalt. Ingen av de andra turisterna glodde eller ens la märke till oss. Själv hade jag det också ganska bekvämt, jag slapp ju gå!
Senare drömde jag att jag träffade en vän till en vän, som jag aldrig träffat förr.
Vi var ett helt gäng kompisar som umgicks. Jag tyckte den nye verkade normal, men när han gick iväg en sväng började mina vänner skälla ut mej eftersom jag stod och skar upp bröd.
Tydligen hade den nye killen varit deprimerad, och skurit sej mycket, och risken var väldigt stor att jag skulle råka skära honom med brödkniven av misstag, och då skulle han få mindre positiva flashbacks.
Jag tyckte det var långsökt och onödigt, men de andra var seriösa och tvingade mej att sluta skära upp bröd.