tacktack

Drömde att jag bodde hos farmor. Varje dag tog jag bussen till jobbet som låg i grann-byn. (Fast det var mitt vanliga jobb.) Bussen gick aldrig den utsatta tiden utan kunde gå nån timme för tidigt/sent. Det gällde att ha tur. Ibland var bussen full, ibland nästan helt tom. Det regnade varje dag och ibland hade alla paraplyer, det var alltid väldigt tidigt på morgonen och alla var mycket trötta, vi hälsade aldrig ens på varandra även att vi sågs varje dag. Precis som i verkligheten skulle jag snart sluta mitt jobb. Jag gick omkring på jobbet och undrade vem som skulle ta över efter mej när plötsligt Karin står framför mej och putsar och städar som om inget hänt. Hon bara; "Hejhej, jag är tillbaka! Jag ska ta över efter dej." Jag sa att jag trodde hon var död och undrade irriterat var hon varit. Jag fick aldrig något ordentligt svar och när jag var hemma hade jag blandade känslor. Jag var glad att hon inte var död men ändå väldigt irriterad för att hon bara försvunnit sådär, och sen helt plötsligt kommer tillbaka och ska ta över mitt jobb när jag slutat.
Lite senare var jag i lägenheten i Göteborg och umgicks med bl.a. Helga och Emma. Jag berättade surt för dem att Karin aldrig varit död och att hon kommit tillbaka till jobbet.
Emma började gråta och satt och grät hela drömmen ut.
Jag var mest arg, och Helga sa inte så mycket...